Från 16 till 17

Så var 2016 till ända. Ett år med mycket oro och ondska i världen. Men också ett år med godhet och vilja att hjälpa de som behöver. Hoppas på mer av det sistnämnda för 2017.

För min egen del har 2016 framför allt varit mitt andra år som mamma till Skrutt och att jag fått vara med när han upptäcker och utforskar världen. Året har bland annat innehållit förskolestart i våras (som han klarade fint och mkt bättre än mor sin), operation på sensommaren för att sätta in rör i öronen efter en sommar av öroninflammationer, spruckna trumhinnor och akutbesök.

Det har också varit mkt häng i lekparker, besök på Skansen, Bergianska, Vasamuseet, Steninge, lekland, Ingarömarknad (med bad) och Aspuddsparken, flyg till Skåne och sommardagar i skärgården och mosters hus i Märsta, Prideparadstittande och mkt tittande på bilar, bussar, Vespor, tåg, lastbilar, hundar och änder.

Han har blivit så stor det här året. Han går, springer, klättrar, hoppar, skrattar, leker, plockar, leker med sand, utforskar, kör med bilar, kör bil, ritar, lagar mat (-ish), bygger med Duplo, vill läsa böcker, äter själv, pratar några ord och lär sig nya, pussas och kramas, busar och skojar och har tom råkat twitttra. Han gnäller ibland och kan bli arg och ledsen och anti men oftast är han faktiskt bara fin och snäll och söt och fantastisk.

Jag är så ofantligt glad för honom och att jag har någon som jag får ge en massa kärlek till och som ger mig så mkt kärlek tillbaka. Den där lilla handen som tar min. Leendet när jag hämtar på förskolan eller kommer hem och han hängt med ngn av våra närmsta. När han springer in i min famn. Hans kramar och pussar. När han säger mamma och tittar på mig. Han är det bästa jag har och det bästa jag gjort. Och det är som det sägs, det blir roligare (och oroligare) hela tiden. Och det går så väldigt fort och känns ändå som så länge, bra beskrivet av en klok twittrare: det är oändligt och blixtsnabbt på samma gång.

Jag håller på och hittar tillbaka till mitt jobbjag efter att jag började jobba igen i våras. Det tar sin tid och det väcker också en del funderingar om framtiden, tillsammans med funderingar på hur jag vill vara som mamma och på vår lilla familjs framtid. En del att tänka mer på och en del att bara ta en dag i taget.

Liksom tidigare kör jag på mina ännu ej uppfyllda/genomförda samt aningens reviderade och kompletterade framtidsförhoppningar och -planer (inte löften) från tidigare år.

- Vara den bästa mamman jag kan för Skrutt
- Vara mer social med vännerna
- Ha riktigt röda läppar oftare
- Göra ngt bra för ngn annan
- Be profoundly shallow #lovedajarvis
- Fortsätta lyssna på och lära av kloka och kunniga personer
- Ta mig tid att fundera
- Göra en till tatuering (minst)
- Bli hittad av en Vespa