Guilty pleasure

I helgen upptäckte jag ett nytt program. Har inte sett den svenska eller amerikanska varianten innan, har trott att det var rätt fånigt. I helgen stod TVn på i bakgrunden och plötsligt satt jag där och tittade på "Wipeout", med amerikanska tävlande och svenska kommentatorer. Insåg efter en stund att jag faktiskt satt och fnissade åt att till synes (nåja) kloka människor försöker ta sig runt en hinderbana - de springer tappert, de ramlar handlöst ner i lera eller vatten och det ser helt galet ut. Och kommentatorn Felix Herngren är i sitt esse. Ett klipp som jag fortfarande kan fnissa åt är hiphopmannen Jacob "Crunch time" Mann som försöker ta sig över de stora röda bollarna. Låg form av humor? Ja. Roligt? Yis, definitely yis.

Baby Beyonce

Den här bebisen är bara för söt, och därmed blir detta klipp naturligtvis veckans klipp:

Baby Beyonce... Enjoy :)

Hösttankar

Gillar hösten. Det är mysigt när man får krypa in i koftan, tända ljus och gå höstpromenader. Sommaren är härlig absolut, men det är helt okej att inte behöva visa sig i bikini, slippa planera semestern ensam och bli alldeles för varm när man går i normal takt eller på en buss.

Det går alldeles för snabbt att vänja sig vid jobbet efter semestern, det tar inte många dagar innan man är inne i allt igen och jobbar för fullt. Och den där orken man samlat under sommarens ledighet, den går åt ganska snabbt på mitt jobb. Tyvärr. Är väldigt trött redan. Men det är jag inte ensam om och det finns ju en till förklaring: höstmörkret påverkar humöret. I DN läser jag att Ljus, motion och och godis och även trevligt socialt umgänge hjälper och att det kommer ge sig när vi vant oss vid mörkret. Ser fram mot det. Under tiden kommer jag att försöka ta vara på ljuset, kicka ass i vår stegtävling på jobbet, träffa mina kära vänner och då och då äta choklad.

Söndagsfniss

Film på bio idag. S och jag såg Sommaren med Göran. De första fem minuterna var ljudlösa pga nåt tekniskt fel och det var faktiskt rätt roligt, publiken i vår lilla salong verkligen bondade över detta problem och en yngling roade oss med sin frustration "Amä, kolla, det är ju inget ljud! Nu borde det ju typ va skön musik medan han springer. Amä! Och nu snackar de säkert om nåt roligt. Kan nån kolla eller?".

Filmen i sig var rätt rolig med många igenkänningsgrejer. Mer för oss i 35-årsåldern än de runt 20 som majoriteten var. Som skämten om Dag Finn och ComHem, då var S och jag ganska ensamma om att fnissa...;) En av de bästa scenerna är en inflyttningsfest (i en väldigt vitstylad lägenhet) med personer i vår ålder som pratar vuxna saker: finansiella råd, jobb och semesterplaner i Antibe. Göran står på en balkong och lyssnar på en kille som pratar på om sitt och när han ska kolla en sak med sin fru, "Älskling, hur var det...", och för ett par sekunder går in från balkongen passar Göran på att göra det man själv önskat att man kunnat ibland på vissa fester: han hoppar över balkongräcket och lämnar festen...

Ingen fantastisk film man kommer minnas, men en bra lättsam film med många fniss.

Uckin' wiv my sh-

Måndagar är inte riktigt min dag. Ibland känns måndagar faktiskt mest som veckans klipp: Mutha Uckers med kära Flight of the Conchords.

Hårda ord

Gillar som sagt Hanna Hellquists krönikor i På stan. Läser hennes senaste "Det här borde alla testa tänker jag" och känner igen mig. Inte i hämnden men i att få höra de jämrans orden "jag önskar verkligen att jag var kär i dig" med tilläggen "jag har försökt" och "du är mer en bra vän". Suck. Orden är nog sagda som tröst och för att mena väl men de hjälper inte ett dugg. Inte när man vill höra något annat.

Världens bästa klubb

Det var en gång en klubb. Klubben drevs av Stockholms tre bästa djs på Stockholms bästa klubblokal och där spelades Stockholms bästa musik. De tre Sistahs J, P och M var med nästan varje gång. En inledande hostning från Beatnuts, introt till Log on, första tonerna till This charming man eller Let's put things forward och vi var ute på dansgolvet. Och vi stannade där till klubben stängde.

Det här var några år sedan och klubben finns inte längre. Saknar den massor men har många roliga minnen från den förutom all bra musik: den ständiga jakten på den perfekta klubbtröjan, den snälla dörrvakten, allt dansande, hur fantastiskt livet var just där och då, alla fniss kring vårt avgudande av da dj's musikval (men vi var absolut inga groupies!), våra uppmuntrande tillrop till da dj's för deras musikval, våra och andras dansstilar, upptäckten av nya låtar, insikten att hip hop är grymt bra (trots vissa texter), bartendern, da cusack step, frågor i dj-båset mm, mm.

Det finns en låt och framför allt en video som påminner mig om vår kära klubb. Den innehåller två av da dj's, klubblokalen, några fellow klubbare, vakten, backen upp till klubben, innerrummet vi hyrde till vår födelsedagsfest med efterföljande klubbande och det är dessutom en väldigt bra låt. Så därför blir detta veckans klipp:

Videon är "Jag ber dig" med Magnus Carlson, platsen Mosebacke, klubben Beatbox.

Veckans icke-nyhet

På kvällstidningslöpet idag: "Därför skiljer sig Agneta Sjödin från sin ungdomskärlek". Och det är en nyhet för att...? Suck.