Från 17 till 18

Så gick det ännu ett år. Och jag inser att jag inte bloggat något på hela året.

Men jag har gjort mycket annat. Mest har jag varit mamma åt Skrutt. Min lille treåring som är det bästa jag har och det bästa jag gjort. Som är den jag allra helst hänger med. Som jag längtar hem till. Som nu pratar, klättrar och kan själv. Som upptäcker världen och som börjat fråga mig om den. Som ska flytta upp till storbarnsavdelningen på förskolan. Som har fått kompisar och som enligt dem är snäll. Som gillar böcker, bilar och djur, bl.a. hästhörningar (eget bra ord). Som varit med mig till Gotland, Skåne, Järvsö, skärgården, brandstationen och olika museer. Som i år fått sitt första paraply och premiärridit häst. Som liksom sin mor gillar Fåret Shaun.

Har också bytt jobb. Efter sju år och två riksdagsval så var det dags. Jag trivdes bra och det är en otroligt intressant miljö och kollegorna de bästa man kan ha men jag kände att jag behövde ett annat jobb. Ett som inte kräver samma saker som det gjorde. Inte för att jag inte klarade det men för att jag vill ha ork kvar när jag kommer hem till Skrutt. Han är liten så kort tid och det går så fort. Jag vill göra ett bra jobb och jag vill samtidigt vara en bra och inte för trött och stressad mamma. Och det funkar nu. Mitt nya jobb är bra, jag trivs och känner att jag kan göra nytta, jag kan planera tiden lite mer och jag hinner klart med jobbet på den tid jag har. För nu är det precis det Skrutt och jag behöver. Sen om några år, när han är större, kanske det blir ngt annat igen.

Nästa år hoppas jag framför allt att vi ska hitta en lite större lägenhet. Där jag kan få inreda ett barnrum. Där vi kan umgås mkt men med lite mer utrymme.

Och så kör jag traditionsenligt mina ännu ej uppfyllda/genomförda samt aningens reviderade och kompletterade framtidsförhoppningar och -planer (inte löften) från tidigare år.

- Vara den bästa mamman jag kan för Skrutt
- Vara mer social med de nära vännerna
- Engagera mig mot främlingsfientlighet och antisemitism
- Ha riktigt röda läppar oftare
- Göra ngt bra för ngn annan
- Be profoundly shallow #lovedajarvis
- Fortsätta lyssna på och lära av kloka och kunniga personer
- Ta mig tid att fundera
- Göra en till tatuering (minst)
- Bli hittad av en Vespa

The List

Var med i en tävling tidigare i år, man skulle göra en Spotifylista med tio låtar från 1984-2009. Jag valde tio låtar som fått mig glad och fått mig att dansa. Nu i efterhand kommer jag ju på fler, skulle kanske byta ut ngn men är ganska nöjd med dessa tio och vill därför dela med mig av dem (tror att de är ungefär i tidsordning).

"Gimme, Gimme, Gimme" Narada Michael Walden w Patti Austin.
Mellanstadiet. Jag var ihop med Micke och lite småkär i Kosta. Alla i klassen tittade på Bagen som då gick på SVT (jo kids, på den tiden fanns bara två kanaler). I videon var det en tjej som två killar (varav en var NMW) var intresserade av, vi tre spelade upp den videon på rasterna. Jag och Micke satt i bilen, Kosta var NMW. Micke visste inte att jag var lite kär i Kosta. Ack ja, denna ungdom..:)

"The Love Cats" The Cure
I gymnasiet lärde jag känna Petra och Pernilla. Petra kunde massor om musik, Pernilla massor om svartrock. Upptäckte tack vare dem Cure (och annan bra musik, återkommer till det). Lyssnade mycket på Cure i gymnasiet och även en del efter. Var på deras konsert i Globen 1993.

"Glad att det är över" Ratata
Ratata. Har alla deras skivor. Varenda en. Har även nästan alla Mauros. Ratata är nog det band jag lyssnat mest på och som betytt mest under min tonårstid. Det var min kära storasyster som bidrog till det. Hon lyssnade också massor på dem och jag lyssnade och fick låna LP-skivorna (jo, kids, LP-skivor hade vi i början av tonåren, sen kom cdskivan). Det fanns en Ratata- eller Maurolåt för varje känsla, varje fundering jag hade som tonåring. Lyssnar fortfarande på dem ibland.

"Wanksta" 50 cent
Den här låten hörde jag första gången på Tryck till på ZTV. Tryck till, Twin och Beatboxpojkarna var mina musikgurus, det var hos dem jag hittade ny musik. Gick och köpte skivan på en liten skivbutik vid St Eriksbron där de hade mkt hip hop. Älskade gunget i den här låten, gillar den fortfarande. När Sistah J fyllde år fick hon också 50:s skiva, ihop med en affisch. Har samma affisch. Sparar den av nostalgiskäl.

"Let's Push Things Forward" The Streets
Den här, och ett par andra, var favoritlåtarna under Beatbox-tiden. När jag, Sistah P (aka Petra och Twin) och Sistah J, klubbade varannan torsdag på Mosebacke på Världens bästa klubb. När jakten på den perfekta klubbtröjan ständigt pågick. När min nyfunna musik kom från Magnuf, Balsams och Voberts skivspelare, och från Tryck till på ZTV. Det var en mkt bra tid.

"Dreaming of You" The Coral
En annan favorit från Beatboxtiden och en som min kära Twin fått mig att lyssna mycket till. Det stod mellan den här och This Charming Man när jag valde. Är inte hundra säker på att jag valde rätt, gillar de båda och de har samma story bakom sig så det känns bra att få ha med dem här.

"Let's Git Doe" Beatnuts
När vi tre sistahs hörde hostningen fanns det bara en sak att göra: bege sig ut på Beatbox-dansgolvet asap. De flesta låtarna har rätt explicit lyrics, men kan man bortse från dem så finns det många bra låtar, Work that Pole, Buying out the Bar "I been working all the week wtf, all the ladies in the house show me love" och Watch Out Now.

"Jag ber dig" Magnus Carlson
Förutom att låten (cover på en annan bra låt, I'm beggin') är grymt bra, och att den är sjungen av en av världens bästa sångare (vilket räcker långt) så är den dessutom en nostalgihyllning till Beatbox. Den innehåller gatan upp mot Mosebacke, Magnuf och Vobert, dansgolvet, vakten och det lilla rummet där jag och Sistah J hade vår fest. Blir alltid glad när jag hör den här/när jag ser videon.

"Lapdance" N.E.R.D
Tror att jag hittade N.E.R.D via Beatbox, men är inte säker. Grymt bra är de iallafall. Twin och jag såg dem på Nalen (som förövrigt är en riktigt bra konsertlokal, har sett Lady Saw och Gnarls Barkley där). Har flera skivor och många favoritlåtar, She wants to move är en i samma liga som Lapdance, kan inte sitta still till den.

"Crazy" Gnarls Barkley
Bandet med det svåruttalade namnet. Minns inte var jag hörde denna låt först (minns mer om de gamla låtarna) men älskade den direkt. Köpte två skivor, båda otroligt bra, gillar nästan alla låtarna. Cool röst, bra producerat och bra texter.

Hur det gick i tävlingen? Jag blev en av tio vinnare och fick ett par snygga Koss Porta Pro. Glad för dem och glad för min nostalgilista som finns på Spotify.

CJ

Köpte hela West Wing nyligen. Sju hela säsonger men många timmar av riktigt bra tv. West Wing är en av mina favoritserier. Bra manus, bra skådisar (och alla är inte modellsnygga som många är i nyare serier), bra stories och så bra karaktärer (som inte bara är goda eller onda). Gillar alla karaktärer men favoriten är pressekreteraren CJ Cregg. Tycker det är intressant och lärorikt att se hur hon jobbar.

Är inne på första säsongen än så länge, från 1999. Såg igår ett avsnitt där man förbereder för att det kommer att komma ut att stabschefen Leo McGarry sex år tidigare varit på rehab för alkohol- och drogmissbruk. CJ kommer in till Leo på kvällen och han frågar om det är ute. Hon svarar "Ja, det finns ute på Internet nu, så vi behöver ha en presskonferens imorgon". En annan tid. Idag hade de inte kunnat vänta till imorgon...

Gillar som sagt CJ, i Veckans klipp har hon en av många briefings efter ett mordförsök på presidenten. Yep, she's good.

Bonus: Fler CJ moments.

MTV minus M

Fredrik Strage skriver om MTV på DN på stan "Jag blir alltid ledsen när jag tittar på MTV". Jag håller helt med Strage (igen). En gång för länge sen handlade MTV om musik. Det var där vi såg den senaste musiken, de senaste videosarna, de nya artisterna. Det var där vi såg Madonna, A-ha, Rick Astley, George Michael, Live Aid och Peter Gabriel. Och visst, då fanns inte nätet, det var MTV, Bagen och radion, och lite senare ZTV, vi hade. Det ni kids, det var andra tider då. På 80- och 90-talet.

Idag vet jag inte vad MTV handlar om. Det är dejtingprogram, dokusåpor som Jersey Shore, halvdokusåpor som The City, program om bortskämda tonåringar som fyller 16 och har Sweet 16-partyn som kostar multum (mamma och pappa betalar), om samma bortskämda 16-åringar som (av mamma och pappa) tvingas åka till ett annorlunda land och faktiskt jobba, om gravida ickebortskämda 16-åringar, dolda kameranprogram, fler dokusåpor om en knarkskadad rockstjärnas familj respektive Hulk Hogans familj och så ibland, då och då, är det musik. Men inte bara musik. Nej, samtidigt kan man smsa in och få genuint säkra svar i rutan på frågor om man passar ihop med en viss person eller ej. Varför vet jag inte.

Nej, MTV är inte längre om musik.

Himlen runt hörnet

Såg Lisa Nilsson på Cirkus i måndags. Gick ihop med kära syster, det var min födelsedagspresent till henne. Det var en mkt bra konsert. Gillar Lisa Nilssons röst, många fina och bra texter, soft musik och hon hade rätt bra mellansnack också.

Mest gillar jag när hon sjunger Mauros låtar. Har ju gillat Ratata och Mauros musik sen jag var tonåring. Det finns alltid en låt som stämmer för varje känsla i eller utanför en relation. Gillar också Mauros humor. Därför är det guld att få se honom i Mauro&Pluras kök, älskar hans kommentarer och hans blickar. Helt klart ett nytt favoritprogram. I nästa avsnitt ska Lisa vara gäst. Rätt säker på att det blir ett av favoritavsnitten.

Så veckans klipp blir ett nostalgiklipp, Himlen runt hörnet - Lisas röst, Mauros ord. Vackert.

Reach out and touch faith

Var på Depeche Mode i Globen ikväll. Det var väldigt väldigt bra. Det är något med Dave Gahan. Han hör så hemma på scenen och det är svårt att titta på något annat än honom. Och han ger verkligen. Han sjunger, dansar, snurrar och vickar på rumpan. Måste vara en otrolig känsla att stå på en scen och få så mycket kärlek från en publik. Mäktigt.

Avslutningslåten blev Personal Jesus. Mycket bra och därmed veckans klipp. Jag och Krusjkan lovade att vi imorgon ska gå in på våra kontor med den som theme song.

När jag kom ut på gatan från tunnelbanan snöade det lätt och det var alldeles tyst ute. En vacker kväll.

Kobra i Moskva

Såg SVT:s Kobra om Ryssland - om rysk kultur, historia, film, konst, journalistik och politik. Många intressanta röster. Som en skådespelerska som menade att det på ett sätt var annorlunda för konstnärer och kulturen under Sovjettiden: "Nu har vi demokrati men inga genier". Det är väl så, när friheten inte är en självklarhet blir konsten och kulturen ett sätt att söka och kanske också finna frihet.

Som alltid när jag ser bilder från Moskva så minns jag, är nästan där igen. De visade en hel del från tunnelbanan, kände igen stationerna, myllret, tunnelbanevagnarna och såklart "Осторожно, двери закрываеться"... :)

Sevärt program, det finns på SVT play i 30 dagar framåt.

Förändring

Det har varit lite virrigt och mycket ett tag men nu börjar det bli ordning igen. Mest har det varit flyttgrejer som snurrat i huvudet. Allt praktiskt, en massa rensande (flyttar till större lägenhet med väsentligt mindre skåputrymme så måste göra mig av med en hel del som samlats i min lägenhet under alla år) och funderingar på möblering i nya. Har nu bokat, avbeställt, beställt, adressändrat, rensat, slängt, lämnat bort och har en plan för flyttdagarna. Bara besked från ComHem kvar, nån som är förvånad...?

Det närmar sig nu. För mig är denna flytt en stor grej. Har bott i min etta i femton år och den har varit min trygga plats i livet när annat inte alltid funkat. Har stortrivts och gillar den verkligen. Flyttar inte från den utan till en ny fin lägenhet med ett sovrum, en balkong och där jag kan bjuda vänner på middag utan att behöva möblera om. Kände när jag kom in i den nya på visningen att jag skulle kunna trivas där och den känslan har stärkts. Den känns helt enkelt som jag och jag längtar dit. Det kommer ju bli lite konstigt att lämna mitt hem och att någon annan ska bo här men det är rätt beslut, det är dags för förändring.

Jag har bott länge i samma lägenhet (som ändrats ett par ggr med färger och möblering och pga vattenskada), jag har jobbat på samma ställe länge (med olika arbetsuppgifter) och jag har trivts rätt bra så. Men jag har senaste tiden känt att det har behövts förändring i mitt liv och jag har jobbat med det på olika sätt i år inom de områden som känts möjliga att påverka. Jag har avslutat karriärvägledning på jobbet och insett vad jag vill, vad jag kan, mina styrkor och vad som är viktigt för mig i jobbet. Jag har skaffat min efterlängtade tatuering. Och jag har andra förändringar på gång också. Jag är inte en person som ändrar mig ofta och snabbt, det mer växer fram ur en idé eller tanke, jag funderar ett tag och sen så gör jag det. Så funkar jag och det funkar för mig.

En vacker låt som jag aldrig tröttnar på och som känns passande för denna tid i mitt liv är A Change is Gonna Come med Sam Cooke. Den får därför bli veckans klipp, hm, den skulle lika gärna kunna vara årets klipp :)

Världens bästa klubb

Det var en gång en klubb. Klubben drevs av Stockholms tre bästa djs på Stockholms bästa klubblokal och där spelades Stockholms bästa musik. De tre Sistahs J, P och M var med nästan varje gång. En inledande hostning från Beatnuts, introt till Log on, första tonerna till This charming man eller Let's put things forward och vi var ute på dansgolvet. Och vi stannade där till klubben stängde.

Det här var några år sedan och klubben finns inte längre. Saknar den massor men har många roliga minnen från den förutom all bra musik: den ständiga jakten på den perfekta klubbtröjan, den snälla dörrvakten, allt dansande, hur fantastiskt livet var just där och då, alla fniss kring vårt avgudande av da dj's musikval (men vi var absolut inga groupies!), våra uppmuntrande tillrop till da dj's för deras musikval, våra och andras dansstilar, upptäckten av nya låtar, insikten att hip hop är grymt bra (trots vissa texter), bartendern, da cusack step, frågor i dj-båset mm, mm.

Det finns en låt och framför allt en video som påminner mig om vår kära klubb. Den innehåller två av da dj's, klubblokalen, några fellow klubbare, vakten, backen upp till klubben, innerrummet vi hyrde till vår födelsedagsfest med efterföljande klubbande och det är dessutom en väldigt bra låt. Så därför blir detta veckans klipp:

Videon är "Jag ber dig" med Magnus Carlson, platsen Mosebacke, klubben Beatbox.

Abstinens

Det är länge sen jag var i Ryssland nu. Fem år. Alldeles för länge. Får ibland stick av längtanskänslor i magen. Både att jag längtar till Moskva och Petersburg som städer, kulturer och platser där jag får lyssna på och prata ryska och att jag längtar tillbaka till tiden, känslan och tillvaron där. De två längre perioderna jag varit där, mina två månader i Petersburg 98 och fyra i Moskva 2004, hamnar lugnt på listan över de bästa perioderna i mitt liv. Trivdes med tillvaron och den jag är där. Hade ett annat lugn och en annan säkerhet i mig då. Har tappat dem lite, men ska jobba på att hitta dem igen.

Det finns mycket som inte är bra där. Absolut. Putins tio år är som Moscow Times skriver inte nåt att fira. Men det finns annat också. Sånt som gör att man gillar landet, människorna, kulturen, språket.

Åh, snart dags för en Rysslandsresa igen. точно!

Daragaja, när åker vi?

Marked for life and loving it

Nu är det nästan tre månader sen jag skaffade min efterlängtade tatuering. Har tänkt på den i många år, sen Gula Villantiden.

Minns inte hur jag kom på motivet men det var det första jag bestämde (och väldigt kort efter att jag tänkt att jag ville ha en): den ryska bokstaven ж. Det finns flera anledningar bakom mitt val av motiv: jag tycker att ryska är vackert, jag har läst det, jag har varit i Ryssland och har haft några av mina bästa perioder i livet där, det är den första i ordet kvinna (женщина) och det står efter feminina ord i ett ryskt lexikon och det är också första bokstaven i önska (желать) och leva (жить).

Det svåra var istället platsen, var först inne på ryggen, en kort period på armen, sen på ryggen igen och i våras slog det mig att handleden vore bra och den idén växte och blev slutplatsen. Där kan jag själv se den och jag kan dölja den om det behövs.

Sen gällde det att välja tatuerare vilket ju då är rätt viktigt. Har läst på forum, har frågat tatuerade vänner, bartendrar och expediter och har kollat olika tatuerares gallerier. East Street Tattoo dök ofta upp som bra ställe, de har hållt på i tjugo år. Sagt och gjort, en dag i våras var jag på Söder och tänkte att, nä nu är det dags och gick dit. Väl där bokade jag tid och så bara blev det en Erik. Hade ingen aning om vad han gjort men antog att han måste vara bra som jobbar där. Dessutom hade han grymt snygga tatueringar själv vilket iofs inte behöver betyda nåt, det är ju nån annan som gjort dem men jag gillade hans stil. Kollade sen hans galleri och det såg bra ut, min var ju också ganska enkel så det kändes inte så riskfyllt (det är annat om man ska göra en sleeve). Och han var bra!

Den 21 maj var det så äntligen dags, såg fram mot det massor. Min kära Twin följde med som stöd, tack dear Twin. Det gick bra och det tog bara tjugo minuter. Det kändes men inget farligt alls, det var vissa delar av handleden som kändes extra mycket och det gjorde ont men det var bara korta sekunder. Log hela tiden :)

Tatuerar-Erik sa knappt nåt alls men han gjorde en grymt snygg tatuering med rena raka linjer så det gör inget (även om det såklart hade varit roligare med den fantastiske Chris Garver).

Var nästan hög när vi gick ut, var så himla glad! :) Sen gick vi till Gondolen och drack champagne för att fira.

Har mest fått positiva omdömen om den av vänner och bekanta. Min 90-åriga mormor, som jag trodde skulle ogilla den, överraskade mig med att säga att "jamen den var ju riktigt elegant och snygg, och du har ju en bra tanke bakom". Hon kom dessutom på att den kan ses som två K, och att det kunde stå för kärlek. Bra tänkt där kära mormor, tack :)

Så efter många års funderande har jag nu haft min kära tatuering i tre månader och jag älskar den, den är bland det bästa jag gjort. Den är numera en del av mig, som en i Miami ink sa, det är som att den alltid funnits inom mig och den har nu kommit ut som en tatuering :)

My own timeless brand of loveliness

"I walk, let's be splendid about it, in lightly accented cloud of gorgeousness".

To be rather divine for just one noble moment - stopping off a second to be super again - we are all gorgeous and high and true and fine and fluffy and moist and sticky and lovely.

Veckans klipp med en favorit, Stephen Fry.

RIP Michael Jackson

När jag hämtade tidningen imorse såg jag att DN hade en stor bild på Michael Jackson på förstasidan men tanken att artikeln kunde handla om hans död slog mig aldrig. Det kändes liksom inte verkligt.

Mitt starkaste och bästa minne av honom är Thrillervideon. Minns att det snackades innan om att det var en ny musikvideo som var en halvtimme lång (tror jag) och skulle sändas på TV. Och när den väl sändes satt jag som klistrad och kollade (kids, det fanns inget Youtube och ingen video på den tiden, tv-program visades en gång, hade man tur gick det i repris) och jag tyckte det var så häftigt. Det var liksom nåt annat, nåt nytt.

Kan inte säga att jag varit ett fan direkt och Michael Jackson har gjort mycket konstigt i sina dagar. Han var nog en ganska så ensam och trasig människa men han var ett musikaliskt geni. Jag hoppas och tror att det är det han blir ihågkommen som. Gillar Andres Lokkos kloka tankar om honom.

Nostalgi i Tanto

Gillar verkligen de ljumma, ljusa sommarstockholmskvällarna tillsammans med vännerna. Igår Mälarpaviljongen med Sistah J, idag Tanto med S och L, snart picknick med Twin och Twin jr.

När vi satt på våra filtar i Tanto och pratade och drack vin hördes plötsligt en bekant låtbörjan. Jag slutade prata och bara lyssnade. Gillade att "ungdomarna av idag" ;) gillar denna låt och inte låter den försvinna i musikbruset. Vissa låtar håller en livstid. Detta är en sådan låt. Nostalgi kära vänner, nostalgi.

Veckans klipp: Just for Pleasure (in typography)

Jag kommer att återkomma till min absoluta favoritskådis då och då i denna blogg, det finns så många klipp som jag bara måste dela med mig av. En av de första filmerna jag och kära Twin såg var The Sure Thing, en 80-tals-college-film (1985) som var så mycket bättre än andra 80-tals-college-filmer. En av orsakerna är såklart the man, the myth, the legend himself. Men även storyn, de andra skådisarna (några kända ansikten dyker upp här och var) och replikerna är också väldigt bra. Twin och jag kan hela filmen utantill, jag vet inte hur många gånger vi sett den men vi tröttnar aldrig på den.

En av de bästa scenerna, som vi skrattade högt åt, som vi spolade tillbaka och såg igen (yes kids, det här skedde på den tiden då man hade video och fick spola tillbaka videobandet) och som nog mycket gjorde att vi fastnade för just JC, var denna scen. "Just för plea-sure!" (4,15 in i klippet).

Vi är inte de enda som gillar filmen, JC och scenen. Det finns fler som oss. Gillar tänket och idén. Därför blir detta veckans klipp.

Twin och roade oss på gymnasielektionerna med att skriva in olika repliker från filmen i våra kalendrar. Än idag poppar dessa repliker upp i huvudet i passande situationer:

"I'm talking to you cordless" (not. när jag fått min allra första mobiltelefon nån gång 1994 tror jag så ringde jag första samtalet till Twin och sa då just denna replik)

"There was this big problem, and I'm late because of it"

"Consider outerspace..."

"I've bought some of those hangers you like so much"

"Persues, good man!"

"You were to busy to help me, to busy to help a drowning man!"

"I'm not interrupting anything, am I?"

"I'm not going to bed with you, I'm going to bed in a bed you happened to be in also"

"That's when I rearrange my sock drawer"

"Now that will add some excitement to the game!"

"I trust you, heh-heh"

"Did that hurt to you?"

"We speak eachother's unspoken language - fluently"

"How's this for an opening line: Did you know that Nietze died of syphilis?"

"Who invented liquid soap and why?"

"When the moon is in the seventh..."

"Because, no, I don't"

"It could happen to me some day. I doubt it but it could"

"No questions asked. No strings attached. No guilt involved. A sure thing"

"Make love in a hammock!"

Bonus: Trailern för filmen.

PS Vi har fortfarande inte gjort öl-testet, dags för det snart såhär 20 år senare dear Twin :) DS

Love da Loke

Killinggänget var ju en del av vår uppväxt, och ironin en del av vår humor. En av de bästa karaktärerna i Killinggängets tidiga program är Loke Martinzon, en man med ironiska dansbandsklassiker av högsta klass.

Mina topp-sex-favoriter:

1. Snäll idag

"För det är ju så med livet, det som byggs kan sen bli rivet, så därför är jag snäll idag"

"Jag blev rädd, kanske var han från Peru"

2. Du, det ordnar sig

"För min rust e din tru-ust"

"Känn det regnar över Venus. Tralalalalala-uranus"

(Detta är också veckans klipp.)

3. Glada Hudik

"Knall och fall, faller alla faller jag, för en trall, från det glada Hudiksvall. Om igen, jojomen, jomenvisst, Hudiksvall, det var lääänge sen sist"

"Very well, hon var snäll, tack för dansen"

"Varje hust är ju burjan till våren"

4. Utan dig

"Lalalalala"

Notera da cowbell.

5. Låt det bero

"Låt det bero, du kan ingenting göra"

"Shhh, och inte störa"

6. Minnen från igår

"Min grillvagn, grillvagn av trä plåt och plast, idag är den allt jag har kvar"

"När sorgen blir alltför svår, så går jag ut och går, med min grillvagn genom staden"

"Jag låter kolen glöda när kärleken känns sval"

Och så en bonus:

Last Christmas ihop med Henrik Schyffert, Robert Gustafsson och Percy.

Regn hos mig och JC

Det har regnat hela helgen, nonstop. Känns ganska skumt att det är midsommar om en vecka och semester om två veckor. Känns mer som september och höst. Men detta är ingen väderblogg, det talas tillräckligt med väder dessa dagar. Funderade på om det fanns någon bra regnfilm, men kom då på att min och Twins absoluta favoritskådis sen gymnasiet ju ofta befinner sig i regn och tack vare Youtube och ett annat fan finns det samlat i detta excellenta klipp. Notera också den ständigt uppvikta kragen. Det har vi gjort.

Sökte på skoj på Rain på Youtube och hittade en koreansk artist vid namn Rain, aningens influcierad (sagt med Lena Ph-röst) av Michael Jackson i sin dansstil, här i låten "I'm coming" med lååång video, som sagt, han gillar nog MJ.

Milli Vanillis låt Blame it on the rain, som var min kompis Ekots favoritlåt en kort period i högstadiet, förtjänar inte att länkas till. Singing in the rain känns för obvious. Orups Regn hos mig och Carolas Det regnar här i Stockholm idag får dock bli länkade, i sin egenskap som svenska gamla nostalgidängor. En annan gammal regngoding är ju denna klassiker från 1982 :) Men det regnar dock inga män här tyvärr men trevligt vore det ;)

Veckans klipp: крошка моя

Det finns flera saker som påminner mig om mina kära månader i Petersburg och Moskva.

Det kan vara att dricka björnbärsté, att läsa Moscow Times på nätet, att höra någon prata ryska på gatan, att känna igen mig när det visas bilder därifrån på TV eller i tidningen, eller att gå på en gata efter att det regnat och luften doftar regn, asfalt och avgaser (då är jag direkt tillbaka i kära Moskva).

Det kan också vara rysk musik, framför allt den absoluta favoriten i Petersburg sommaren 1998 som jag och Krusjkan (jadå, hon fick sitt smeknamn från låten, det betyder ungefär "smulan") och halva Petersburg lyssnade på hela sommaren. Rysk techno at its best :) - крошка моя med руки вверх.

Veckans klipp: Deep Thoughts by Jack Handey

För många många år sen innehöll Saturday Night Live mängder av klassiker. En av dem är Deep Thoughts by Jack Handey.

Ett exempel:

"I can picture in my mind, a world without war, a world without hate. And I can picture us attacking that world. Because they'd never expect it."

Ett annat:

"Sometimes I think you have to march right in and demand your rights, even if you don't know what your rights are, or who the person is you're talking to. Then on the way out, slam the door."

Lägg dessutom till att de alltid läses med en lugn, seriös mansstämma, har sömnig pianohissmusik i bakgrunden och illustreras visuellt med vackra naturbilder som här på YouTube-klippet. Fler nedskrivna exempel finns på nätet, både här och där.

Don't point even

Browsade bloggar om varumärken och PR häromdagen och plötsligt ser jag denna adress: www.minegoestoeleven.com. Jag anar att det kommer från det jag tror - och jag har rätt. Bloggmannen bakom har tagit namnet från en replik i en film som enligt honom "påminner oss om den kommersiella kommunikationens värld. En värld där miljoner röster ständigt skriker Här är jag! Jag är unik! Ta mig!". Filmen är Spinal Tap, repliken These go to eleven (gillar när Nigel säger "Don't point even").

Det finns fler klassiska scener i den, Lick my Love Pump, ("It's in D minor. Which I find is the saddest of all keys"), Bandet besöker Graceland ("It sounds raga"), The Drummer Issue ("He died in a bizarre gardening accident", "You can't really dust for vomit"), Food Issues ("I've been working on this for about half an hour", "It's a complete catastrophe!", "I rise above it, I'm a professsional") och The Cover Issue ("It wasn't a glove, believe me"). Och det finns också finfina (nja) sångtexter i den, som Big Bottom, Stonehenge och The Flower People.

Tack kära Twin för att vi såg denna.

Veckans klipp

Det är svårt att välja ett av alla de bra klippen från Spinal Tap men Food Issues är härmed denna veckas klipp.