Daragaja Moskva

Igår skedde ett nytt bombdåd i Ryssland, denna gång på flygplatsen Domodedovo i mitt kära Moskva. Många oskyldiga dog och skadades. Igen. Jag förstår inte. Är det någon gång som de bakom dåden fått fienden (vem den nu är) att göra som de vill? Har saker förändrats enligt deras plan? Vad vinner de på det? Visst, vi blir rädda. Ett tag. Sen får överlevnadsinstinkten oss (förutom de som drabbas personligen) att glömma och leva som vanligt igen. Var det värt oskyldiga liv?

Rom Com

Blev en söndagsbio idag. Såg "Love and other drugs" med S och U. Hade inga direkta förväntningar och anade att den skulle vara rätt förutsägbar men tänkte (och hoppades lite) att den kunde kanske vara en rätt bra kärleksfilm ändå. Men nä, den var faktiskt inte bra.

Den innehöll som väntat de vanliga komponenterna:
Mannen: Snygg. Har aldrig varit kär och vill inte bli det heller. Är självsäker på ytan men man anar en osäkerhet på insidan. Hoppade av skolan och tror att hans enda talang är att sälja och att få kvinnor i säng.
Kvinnan: Vacker och smal. Långt mörkt lockigt hår och rådjursögon. Bor i en fantastisk vindsvåning med boheminredning. Är konstnärlig och svår. Åker då och då buss med pensionärer till Kanada för att köpa medicin billigare.
Mötet: Han självsäker, hon arg. Han charmas, blir ihärdig och lyckas bjuda ut henne. Fikan blir snabbt till fantastiskt sex i hennes vindsvåningskök.
Sexet: Alltid fantastiskt. Mer av det än vanligt i liknande filmer.
Kärleken: Först handlar det bara om casual sex för båda men sen inser han hur fantastisk hon är och vill mer (vilket dock brukar vara det omvända). Han övertalar henne att det ska kunna bli något mer och det blir ett förhållande.
Sidostoryn: Mannens tjocka bror som bor på soffan då han bråkat med sin fru. Får se kvinnan naken då hon kommer hem till mannen iklädd endast en trenchcoat. Brorsans rumpa syns mer än en gång.
Hindret: Hon har Parkinson. Ett förhållande med henne innebär att han kommer behöva ta hand om henne mer än vice versa, något som både hon och andra förklarar för honom.
Uppbrottet: De reser runt på sjukhus för att han vill bota henne. Hon har redan accepterat sin sjukdom och tror inte att han kan leva med att acceptera det.
Mellantiden: Mannen får ha trekant på pyjamasparty. Varför partyt är med i handlingen är oklart. Han får jobbet han jobbat för, i en annan stad.
Insikten: Mannen ser parets gemensamma svartvita videofilm och ser kvinnan ligga i sängen och prata om hur lycklig hon är i den stunden. Tyvärr till störigt smäktande musik.
Jakten: Mannen kör sin bil som en galning på motorvägen och hinner till sist fatt bussen med pensionärer hon åker med.
Slutscenen del 1 (på parkeringen): Han säger fina saker (faktiskt) och lyckas övertala henne att våga tro att han kommer finnas kvar. Igen tyvärr till samma störiga smäktande musik.
Slutscenen del 2 (i hennes fantastiska vindsvåning): De lever ihop och har ett bra liv. Han tackar nej till jobbet och börjar istället på läkarlinjen. Hans slutord är att man kan träffa en människa som förändrar livet.
Förväntade saknade scener: Att han kört sitt tal på bussen och att pensionärerna peppat henne vilket kunde avslutats med en kyss och applåder. En scen från några år framåt i tiden med mannen och kvinnan i en park, hon med gravidmage alt han kastat boll med en liten son.

Lite synd ändå. Det kan bli bra även om alla förväntade delar ingår. Känns som länge sen det kom en bra kärleksfilm utan alla klichéer. Eller så är det jag som börjar bli cynisk...

2011

Okej. Nytt år, nya möjligheter.
Under 2011 ska jag:

- träffa vännerna och familjen mer

- tänka bättre och snällare tankar om mig själv

- inte ha ont i ryggen

- träna mer och äta bättre

- ta mig tid att tänka, blogga och läsa

Jag har förändrat mycket i mitt liv de senaste två åren. Sista pusselbiten är dock kvar, den svåra och den viktiga, kärleken. Har försökt och misslyckats, men ger inte upp. Än.