Veckans klipp: Ali G at police training

Again wiv Ali G, nu at da police training facility...

"Wicked man"

"Put that down"

"We don't talk like that"

"You like da taste of steel?"

Gillar fnissen från fake-offren och main man Brinkman när Ali G rapporterar in "One brother, one honkey, and one s, what's da s?"...

Just because you can

Fastnade för en notis i DN:s kulturbilaga imorse, Nina Björk skriver om Dolly Partons gamla hit "Jolene", http://www.dn.se/kultur-noje/musik/nina-bjork-jolene-en-forlorares-karlekssang-1.878571.

Klokt, tänkvärt och rätt vackert. Läs den.

Vill man höra det hon skriver om så kan man lyssna på den här versionen av Jolene är från 1974, lika gammal som jag, och så Carolina af Ugglas sång. En annan sån låt, som slår an någonting i mig, och som också handlar om att våga fråga och be, fast man nog vet att det är förlorat, är The Burden av Weeping Willows.

Signs - ja tack

Jag vet inte, jag bara gillar den här historien. Jag anar att den möjligen är reklam för Schweppes, iallafall är den gjord för deras short film festival och det skymtar förbi en Schweppes då och då. Men jag gillar den ändå. Den ger liksom hopp.

http://patrickhughes.com.au/shorts/schweppes_signs.html

Veckans klipp: Ali G at da FB - Aye!

Som sagt, en del Ali G-grejer är väldigt roliga.

Här är Ali G på besök hos FB - Aye!

"If one of your friends is telling me you're selling drugs..."

"Who? Is it Dave?"

"Why is yous talkin' bout dis on da camera?"

"Dat ain' neva gonna 'appen!"

Bonusklipp:

Ali G pratar "bout da drug ting".

"And are there any negative effects?"

"Ain't da most worrying thing about dis though, dat it's actually makes yous enjoy 'ouse music?"

Never ending crotch thrusting

Det började med att Twin bytte sin profilbild på Facebook. Hennes huvud på en annan persons kropp, en kropp som var aerobicsklädd, 80's style med tights och en träningsbody skuren extremt högt upp på höften. Twin berättade vem kroppen tillhörde och jag fick se ett YouTube-klipp som visade kroppen och outfiten in action. Klippet kom från 80-talsfilmen "Perfect" (1985), en film som Sistah J visade sig ha köpt in i ett tillfälligt 80-talsfilmbehovsryck. Igår blev det så filmvisning på Kungsholmen.

Vi såg halva och den var verkligen usel. Handlingen är ingen handling. Enligt baksidan spelar John Travolta en journalist som ska skriva om en knarkaffär. Samtidigt ska han skriva om gymen som 80-talets singelbarer. Hur dessa två stories hänger ihop är oklart. Väldigt oklart. Överhuvudtaget förstår man inte vad knarket har med det hela att göra. Likaså finns det ett par andra sidohistorier som är helt ointressanta och irrelevanta. Som att Jamie Lee Curtis blev bränd av en reporter när hon var yngre och därför har hon svårt att lita på Travolta, detta faktum upprepas alldeles för ofta. Eller som att en av de andra gymtjejerna, enligt den solbrände tränaren Kenny med blond porrmustach "the most used equipment on the gym", blir avundsjuk när hennes bästa kompis ska gifta sig med en annan kille. Den blivande brudgummen jobbar för övrigt som manlig strippa vilket vi får se i en fem minuter lååång scen där han iklädd en susp försöker dansa sexigt (det funkar inte, nono) och juckar mot skrikande kvinnor i publiken. Inte heller denna scen tillför något till den ickeexisterande handlingen.

Det finns många 80-talsreferenser i filmen: de hemska frisyrerna, de smaklösa kläderna och det vidriga sexsnacket. Det märks också genom att Travolta menar att Amerika ändrats nu efter Watergate och Vietnam, att det finns ett land som heter Tjeckoslovakien och att Travolta skriver på en dator i laptopformat med ett bordsstativ och en skärm på 10x10 cm inuti laptopens ovansida. Denna dator är alltid på berättar Travolta stolt för Jamie (innan hon så fint skriver "Wanna fuck" på datorn) och anledningen är att han då inte behöver värma upp den när han ska skriva något mitt i natten. Ack, oljuva 80-tal....

Filmen är ovanligt lång för att vara en äldre film. Den är nästan två timmar. En av orsakerna är att manusförfattaren och/eller regissören inte tror att publiken förstår så därför säger rollfigurerna de flesta replikerna två gånger. En annan orsak är att filmen innehåller flera klipp som inte tillför något till den ickeexisterande handlingen, klipp där Jamie har sina aerobicspass. Passen går i stort sett ut på att Jamie står i ovan nämnda outfit och antingen headbangar eller juckar samtidigt som hon ger ifrån sig uppmuntrande små skrik. I en av scenerna är även Travolta med och juckar. Medan de juckar tillsammans med övriga träningsmänniskor kastar de lystna blickar på varandra. Travolta har också världens kortaste shorts på sig. It is not a pretty sight. Scenen tar aldrig slut, den håller på i fyra och en halv minut!.

Vill man se mer aerobics med Jamie, och höra de små skriken kan man även kolla in Jermaine Jacksons video "(Closest thing to) Perfect".

Kanske allting får sin förklaring i filmens andra halva som vi ännu inte sett. Kanske knarket dyker upp till slut, den manlige strippan egentligen är knarkpolis och Jamies trust issues eller hennes thrust issues visar sig vara den sista pusselbiten i upplösningen på knarkaffären. I doubt it.

Enligt baksidan är filmen "ett fängslande drama som kombinerar tidskriftsjournalistikens glamorösa värld med den lockande världen innanför väggarna på 1980-talets supergym". Nej. Den är "en dålig ursäkt för att kunna kombinera det mest vulgära från 80-talet med John Travoltas och Jamie Lee Curtis juckande höfter".

(Not. För övrigt berättar Sistah J (som är min excellenta träningsguru) att Jamies träning inte är särskilt effektiv, vare sig gällande förbränning, styrka eller kondition. Känns betryggande att jag inte behöver ta upp juckaerobics för att få en bra träning.)

Veckans klipp: Deep Thoughts by Jack Handey

För många många år sen innehöll Saturday Night Live mängder av klassiker. En av dem är Deep Thoughts by Jack Handey.

Ett exempel:

"I can picture in my mind, a world without war, a world without hate. And I can picture us attacking that world. Because they'd never expect it."

Ett annat:

"Sometimes I think you have to march right in and demand your rights, even if you don't know what your rights are, or who the person is you're talking to. Then on the way out, slam the door."

Lägg dessutom till att de alltid läses med en lugn, seriös mansstämma, har sömnig pianohissmusik i bakgrunden och illustreras visuellt med vackra naturbilder som här på YouTube-klippet. Fler nedskrivna exempel finns på nätet, både här och där.

Уважаемые участники обсуждения!

Läser i Moscow Times att Rysslands president Medvedev börjat blogga. Han (eller kanske hans stab) skriver, lägger in filmer och - vilket är intressant i det annars hårt styrda medieRyssland -tillåter kommentarer till bloggen. Enligt Dagens Nyheter så förekommer det även myndighetskritiska kommentarer och kommentarer om korruption men jag undrar om de verkligen kan innehålla kritik mot presidenten eller någon i hans närhet, och kanske kommentarsfunktionen till och med kan användas av de egna för att bli av med presidentkritiska röster i provinserna (en liten korruptionsmisstanke här, en kritisk röst där), hm.... не знаю, ska testa att läsa några som övning någon dag och se själv.

Han inleder sina inlägg med "Уважаемые участники обсуждения!" vilket betyder ungefär "Ärade deltagare i debatten/diskussionen!" (med reservation för eventuell felöversättning, är ringrostig...). Hm, jag kanske skulle sno hans inledning ;)

Medvedevs blogg.