Från 17 till 18

Så gick det ännu ett år. Och jag inser att jag inte bloggat något på hela året.

Men jag har gjort mycket annat. Mest har jag varit mamma åt Skrutt. Min lille treåring som är det bästa jag har och det bästa jag gjort. Som är den jag allra helst hänger med. Som jag längtar hem till. Som nu pratar, klättrar och kan själv. Som upptäcker världen och som börjat fråga mig om den. Som ska flytta upp till storbarnsavdelningen på förskolan. Som har fått kompisar och som enligt dem är snäll. Som gillar böcker, bilar och djur, bl.a. hästhörningar (eget bra ord). Som varit med mig till Gotland, Skåne, Järvsö, skärgården, brandstationen och olika museer. Som i år fått sitt första paraply och premiärridit häst. Som liksom sin mor gillar Fåret Shaun.

Har också bytt jobb. Efter sju år och två riksdagsval så var det dags. Jag trivdes bra och det är en otroligt intressant miljö och kollegorna de bästa man kan ha men jag kände att jag behövde ett annat jobb. Ett som inte kräver samma saker som det gjorde. Inte för att jag inte klarade det men för att jag vill ha ork kvar när jag kommer hem till Skrutt. Han är liten så kort tid och det går så fort. Jag vill göra ett bra jobb och jag vill samtidigt vara en bra och inte för trött och stressad mamma. Och det funkar nu. Mitt nya jobb är bra, jag trivs och känner att jag kan göra nytta, jag kan planera tiden lite mer och jag hinner klart med jobbet på den tid jag har. För nu är det precis det Skrutt och jag behöver. Sen om några år, när han är större, kanske det blir ngt annat igen.

Nästa år hoppas jag framför allt att vi ska hitta en lite större lägenhet. Där jag kan få inreda ett barnrum. Där vi kan umgås mkt men med lite mer utrymme.

Och så kör jag traditionsenligt mina ännu ej uppfyllda/genomförda samt aningens reviderade och kompletterade framtidsförhoppningar och -planer (inte löften) från tidigare år.

- Vara den bästa mamman jag kan för Skrutt
- Vara mer social med de nära vännerna
- Engagera mig mot främlingsfientlighet och antisemitism
- Ha riktigt röda läppar oftare
- Göra ngt bra för ngn annan
- Be profoundly shallow #lovedajarvis
- Fortsätta lyssna på och lära av kloka och kunniga personer
- Ta mig tid att fundera
- Göra en till tatuering (minst)
- Bli hittad av en Vespa

Min kära lilla mormor

Min kära lilla mormor finns inte mer. Hon fick vara med i 97 år i en värld som förändrats otroligt mycket under hennes levnadstid. Det är sorgligt och konstigt men jag är glad att hon fick vara med så länge, att jag fick hänga så mkt med henne och att hon hann träffa min lille Skrutt och han henne.

Mormor var många saker för många människor. Hon var dotter, fru, mamma, syster, svägerska, faster, vän, politiker, stödperson, nämndeman, föreningsaktiv, bridgepartner, med mera. För mig var hon mormor.

Mormor som min familj åkte ner till i Skåne varje sommar och varannan jul, som jag bodde själv hos varje sommar från att jag kunde åka tåg ensam och som jag i vuxen ålder hälsade på ett par gånger om året, senast nu i somras när hon fyllde 97.

Mormor som gärna visade kärlek med sin goda mat (och på andra sätt), som alltid köpte den där särskilda leverpastejen när jag kom ner eftersom hon visste att jag tyckte om den och som fraktade och balanserade en stor spettekaka på tåget från Skåne och i rulltrappor på centralen till min storasysters bröllop.

Mormor som hade stenkoll på alla i släkten, deras namn, släktskap, födelsedagar och yrken.

Mormor som var bra på att minnas och berätta om sitt långa liv. Vi pratade mkt om gamla tider, släkten, hennes barndom, hennes liv med morfar och hennes olika yrken och uppdrag.

Mormor som gärna gav bort saker hemifrån till oss barnbarn och som gav mig två perfekta minnen av morfar: ett schackspel och en engelsk grammatikbok. Hon berättade alltid historien bakom och det följde ofta med en liten lapp med den.

Mormor som alltid skickade vykort från sina resor och som, när hon slutat resa, alltid blev så glad för vykort från oss barnbarn (jag skickade när jag rest eller varit på museum). Hon skrev också brev ibland, t.ex. när jag bodde i Moskva, och alltid med fin gammal skrivstil.

Mormor som var duktig på att hålla tal och gärna gjorde det.

Mormor som jag kollade på Days of our Lives, vädret, nyheterna, Davis Cup och en massa annan sport med.

Mormor som var så trött på tv-reklamen och blev så nöjd när hon fick en video så hon kunde snabbspola och slippa den.

Mormor som tyckte mkt om blommor och alltid hade flera orkidéer som blommade och några som vilade. I 90-årspresent fick hon en sorts prenumeration av min familj: jag ringde varje månad till en jättebra blomsterhandel som levererade en fin bukett till henne.

Mormor som lade många patienser och lärde mig ett par.

Mormor som såg alla människor som lika värda och som värnade lite extra om de som hade det svårt.

Mormor som hängde med i nyheterna och i politiken och som var lite extra stolt när jag började jobba i riksdagen.

Mormor som reste upp och var med på min magisterexamen och stolt fick sitta vid rektorsbordet (en bonus när man jobbar centralt på universitetet och tar sin examen sent….).

Mormor som inte direkt gillade tatueringar men som när hon fick se min tyckte att ”Jamen den var ju riktigt elegant” och hon hittade också en ny, egen betydelse i den.

Mormor som nog anade det redan innan och som när jag berättade om att jag var gravid med Skrutt blev så glad för min skull och tyckte att jag var stark, modig och gjorde helt rätt.

Mormor som jag kommer att sakna så väldigt väldigt mkt.

Att renovera ett badrum

Älskar min lägenhet med ett undantag: badrummet. Tråkig rosa plastmatta, trångt och iskallt på vintern (pga luftficka längs ena väggen). Men efter fyra veckors renovering är nu det gamla badrummet ett minne blott.

Har badrumsrenoveringstillfälligt bott hos mina kära föräldrar i Tyresö. De har mestadels varit bortresta så jag har kunnat passa deras lägenhet och vattna blommorna och vi har kunnat hänga i lugn och ro när de varit hemma. Har haft skogen med fåglar, ekorrar och rådjur utanför och det har varit tyst och lugnt. Det har varit riktigt bra och det var tur och smidigt att det gick att kombinera. Det är himla fint därute, men det är i stan jag känner mig mest hemma.

Hantverkarna har varit riktigt bra. Själva renoveringen har gått smidigt och de var klara i tid. Det enda var en mindre blandarkris som löste sig snabbt tack vare bra tips och snabba beslut. De har underlättat mina val genom att tipsa om bra leverantörer och visat prover som jag bara kunnat välja mellan. Trodde inte att en renovering kunde vara så ickejobbig som denna varit (det jobbigaste var att måtta och sätta upp duschdraperistången på egen hand). Nästan lite oroväckande. Men, får tro på att det faktiskt kan vara så.

Förut var det fult och trångt. Nu är det snyggt och trångt.
Med golvvärme, dimmer och en tvättmaskin.
Och jag är Hemma igen.

Före renovering 

Efter en vecka

Efter 1,5 vecka

Efter två veckor 

Efter tre veckor

Den hantverkarockuperade hallen

Efter fyra veckor - klart!

Ytlighet

I brittiska The Guardian finns da beauty columnist Sali Hughes. Hon skriver krönikor och gör filmer med olika skönhetstips. Har sett hennes film om hur man målar riktigt röda läppar respektive om hur man gör snygga eyelinerögon som tillsammans blir en bra och snygg kvällsmakeup. Varje film är nästan 15 minuter och det är lite mycket upprepningar och mellansnack men det är rätt bra tips. Har sen köpt smink hos min favoritbutik Cow, de har bra märken och jättebra personal. Så nu blir det yta Sali style på barhängskvällar framöver.

Plan för 2012

- Ska ha riktigt röda läppar oftare.
- More cowbell.
- Be profoundly shallow. #lovedajarvis

Ofattbar ondska

Det som hänt går fortfarande inte att förstå. Jag känner ingen som drabbats, jag var inte där, jag har egentligen ingen rätt att sörja, ha ont i hjärtat och att må illa av den ondska som beskrivs av de som var där. Men gör och har det ändå för jag kan inget annat. Det är bara ofattbart. Finns, och finner inga ord.

Han är överallt nu, som han ville. Tänker inte nämna honom vid namn för det förtjänar han inte. Det är förståeligt med fokuset på hans person för vi söker svar på hur en sån människa tänker och fungerar. Men sluta visa hans egentagna utvalda idolbilder och bilder ur hans manifestfilm nu. Låt honom inte få mer, låt oss glömma honom och hans manifest men aldrig glömma det han gjort. Bloggen Älskade dumburk skriver klokt om detta.

Vill avsluta detta inlägg med ett citat som Stoltenberg tog upp i sitt tal i domkyrkan och som spritts i olika medier:
”Om én mann kan vise så mye hat, tenk hvor mye kjærlighet vi alle kan vise sammen.”