(Skrivet den 29 december 2008)
Ser på ännu ett välgjort och jättebra avsnitt av Cityakuten. Tycker den är en av de bästa tv-serierna som gjorts. Bra manus, bra skådisar, en handling som håller och som berör.
Idag dök min absoluta favorit oväntat upp. I en tillbakablick om ett akutfall där ett par förlorade sin son, mamman är nu tillbaka som chef för akuten och hon mindes hur det var. Och den som tog hand om hennes son var ingen mindre än dr Mark Greene...
Åh, saknar dr Greene... Grät floder i soffan när han dog av sin hjärntumör för flera säsonger sen. När han somnade in, när Carter högt läste faxet från dr Greene med tillägget från hans Elizabeth på sista sidan "Mark died this morning" och när andra läste faxet som de satt upp på anslagstavlan. Grät en liten skvätt idag med, blev glad av att se honom och samtidigt ledsen över att han dog.
Jag vet, är kanske fånig men det är lite skönt att bli berörd av något. Har gråtit åt andra riktiga saker många gånger och ibland är det bara skönt att få gråta åt något som inte är på riktigt, som egentligen inte betyder något.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar