Varde ljus

Julljusen lyser nu upp novembermörkret i stans adventpyntade fönster, så även i mina. Inviger min nya fina julljusstake i det stora fönstret i vardagsrummet i mitt nya fina hem, och den gamla gröna stjärnan och den äldre ljusstaken passar fint i sovrummet. Varde ljus, det är advent.

Efterlängtad julklapp

Köpte mig en julklapp idag. En svart fin iPhone. Med ett mörkrosa skal, i min favoritfärg, samma som min hallvägg och mina hösthandskar. Har lekt hela eftermiddagen med den. Fixat apps, testat apps, messat, surfat. Och den är så bra så, som väntat. Ville köpa en iPhone redan när de kom men det var alldeles för dyrt, likaså tyckte jag det var för dyrt i somras när jag bytte mobil senast. Får sota lite för det ett antal månader framöver men förtränger det.

Ordningen är återställd. Har nu den mobil jag ska ha. God jul till mig från mig :)

Det är ni som är dom konstiga, det är jag som är normal

Gillar Fredrik Strage. Hans krönika imorse var det bästa med den här dagen.

”Det här är mitt liv och det tar slut med en minut i taget, det här är mitt liv och det tar slut med en minut i taget, det här är…” :D

Ska önska mig hans krönikebok i julklapp.

Dagens insikt

Det är mycket roligare att lägga 1040 kronor på ett par snygga jeans än att betala 1200 kronor för ett ont och obehagligt besök hos tandläkaren.

Mitt nya namn

Jag har bytt efternamn – till min farmors flicknamn.

Farmor var en väldigt viktig person som jag saknar enormt och namnbytet är ett sätt att visa det och att minnas henne. Jag har också alltid tyckt om namnet. Det är inget fel på mitt gamla efternamn. Tycker om det men är inte så fäst vid det, har liksom inte känt att det är en viktig del av den jag är. Mitt nya känns mer jag.

Jag tänkte på det redan när jag var 18, skickade efter några av de papper jag behövde men det blev inget den gången. I somras var jag och mina föräldrar ute i skärgården, och pappa och jag satt och pratade på trädäcket utanför stugan. Vi pratade om gamla tider och om farmor och våra släktingar på pappas sida. Kom då på att jag funderat på att byta namn. Jag frågade pappa om det vore okej om jag skulle byta eller om han skulle bli besviken, det är ju ändå hans namn jag byter bort. Men pappa sa bara att inget jag kan göra skulle kunna göra honom besviken. Min kära pappa :)

Så jag bestämde mig. Jag kollade upp hur man går tillväga och vilka papper jag behövde, fixade dem (vilket tog sin tid) och skickade in ansökan till Patent- och registreringsverket i början av oktober. Och i måndags fick jag mitt namnbevis från dem. Ett fint intyg som talar om att de godkänt mitt efternamn. Det känns bra och lite stort. Nu heter jag inte som förut. Nu heter jag som farmor.

Min farmor var världens bästa farmor. Hon var snäll, omtänksam, tålmodig, klok, modig och stark. Hon var liksom alltid på min sida, i mitt hörn, kände mig aldrig ensam när hon fanns. Jag kan inte minnas att hon sa ett ont ord till mig eller om någon en enda gång. Vi tillbringade mycket tid ihop, farmor, farfar och vi. Farmor var barnvakt åt mig och min syster varje onsdag när mamma och pappa var på gammeldans. Hon lagade de bästa köttbullarna och en äkta gräddsås som jag fick smaka med tesked. Hon följde med oss till Kreta (farfar stannade hemma, han gillade inte att resa) och bad vår kretenska taxichafför att köra ”Langsam, langsam…”. Hon lagade mat i vedspisen på landet. Hon lärde mig spela kort. Hon stickade tröjor och sydde klänningar åt mig och åt Nalle. Hon läste för mig nästan jämt.

Farmor dog av cancer alldeles för tidigt, jag gick i sjunde klass. Jag önskar så att hon hade fått leva. Har mycket jag skulle vilja fråga och prata med henne om. Pappa har berättat att farmor på 40- och 50-talet reste i Europa, först på egen hand eller med en väninna, sen med pappa. Hon hankade sig fram med lite tyska och spanska, hon bodde hos vänner hon lärde känna, och hon klarade sig fint. Rätt häftigt och modigt för en ung kvinna att resa iväg själv på den tiden. Det skulle jag vilja prata med henne om. Och om en massa andra saker.

Farmor, jag saknar dig. Är glad och stolt att få bära ditt namn.

(Farmor som ung.)

Helgreflektion

Shopping doesn't only make you happy - it heals...

(Min försök-att-förtränga-utan-att-lyckas-förkylning minskade i styrka genom inhandlad benvit skjorta, grön-rosa ryssjal, svart-grå-randig geggamojahalsduk, Lilla My-burk och varm choklad på Robert E. Tror att även sällskap av dear J och bubbel med kära vännerna hjälpte till.)

Målbilden = realitet

Är där nu. I målbilden jag längtade till för ett par veckor sen. Eller egentligen var jag där igår. Hade kära vänner över och vi drack bubbel i en kartongfri lägenhet (exkl en kartong som mina tavlor står i, den är undantagen kartongfrihetskravet). Jag trivs så fantastiskt bra. Jag är verkligen Hemma och jag var hemma redan när jag flyttade in. Hm, kände det redan när jag var på visningen, att i den här lägenheten skulle jag trivas. Och så blev den min, är så glad för den! Längtar hem när jag inte är hemma :)

Vacker violin

Min kära pappa sjunger i kör. Idag sjöng de Mozarts Requiem i Berwaldhallen och mamma och jag var och lyssnade. Och det var vackert, både musik och sång. Har ju då inget klipp från konserten men här är andra som sjunger favoritstycket. Mäktigt. Påmindes om hur mycket jag gillar fioler, deras ljud kan liksom bara gå in i hjärtat. Som i Weeping Willows Blue and Alone till exempel. Me likey.

Allween

Det är Allhelgonahelg och vi påminns om att tänka på de som inte längre finns bland oss. Tänder ett ljus och tänker på och saknar er.

Det är också Halloween och ute hos kära syster såg jag två gäng med barn i svarta caper och med gröna masker som trick or treatade längs gatan. Läste idag en söt blogg om några andra som gör samma sak och det blir veckans klipp. Wee Scary Teef. Så söta :)

Gillar Hannas ord

Gillar verkligen det Hanna Hellquist skriver, som detta kåseri
"Alla andra är på smällen".

Känner igen mig. De flesta omkring mig är gifta/sambo/har barn, inte många är singlar. Och det är dubbelt att vara singel. Jag vill ha tvåsamheten och jag vill ha barn men jag vill inte flytta till ett hus i förorten, det är absolut rätt för de som vill, har full förståelse för dem, men det är inte för mig.

Alla behöver inte följa normen med barn, hus, hund, stretchjeans från KappAhl. Bara om man vill.

Mina älskade föräldrar

Har världens bästa föräldrar. Har fått massor av hjälp med flytten - de skjutsar till Ikea, uthärdar timmar på Ikea, spacklar, handlar färg, målar, borrar, mäter, sätter upp saker, packar, donar och de gör alla dessa saker utan att gnälla och de gör det som att det är helt självklart. Och det gäller inte bara praktiska grejer utan de ger också stöd och kärlek när jag behöver det, när jag är glad och när jag är ledsen och när jag bara är. Det är så otroligt skönt att de ställer upp som de gör. Och de har alltid gjort det. Har alltid känt att vad det än är så ställer de upp. Det är en ynnest och en lyx som jag värderar otroligt högt. Har bestämt att de alltid ska finnas. Jag vet att det inte funkar så i praktiken men jag har ändå bestämt det. Jag vet faktiskt inte vad jag skulle göra utan dem.

Träsktankar

Har tillfälligt flyttat in i flyttkartongträsket. Det står kartonger överallt i min etta, de flesta än så länge tomma.

Började idag med att packa ner bokhyllan. Bara mina böcker blev sju kartonger... Varför är kartongerna så stora när man ändå inte får plats med så mycket? Det mesta man packar väger ju ändå en del, böcker, porslin, häften, skivor, dvder, grejer och när kartongen är tung så är det ju massa plats över. Och nej, jag har inga banankartonger tyvärr. Nog såna man ska ha egentligen. Hm.

Har totalt flyttfokus just nu. Får tillträde till mitt nya hem imorgon och flyttlasset går sen på torsdag. Därmellan är det mestadels seriös packning som gäller men jag ska också dona en del och förbereda i nya, bland annat väntar en sväng till Ikea i helgen.

Längtar först till imorgon när jag får gå in och känna att det är mitt hem nu. Längtar sen - och mest - till när flytten är avklarad, kartongerna tillbaka hos sin rättmätiga ägare flyttfirman och jag skålar i bubbel med mina vänner. Har det som målbild i träsket.

Mondayish

Kloka L har myntat ett nytt fab uttryck för den där obehagskänslan som ofta dyker upp på måndagarna: Mondayish. Idag har det varit Mondayish och stressig måndag som vanligt, men jag har fått fnissa ett par gånger. Först när min kollega M sa Labano istället för Albano på ett möte... Jag vet, det är inte alls roligt egentligen men hon såg så seriös ut och märkte inte felsägningen och just då i det ögonblicket tyckte jag det var fantastiskt roligt, men jag bet mig i läppen och fnissade bara inombords. Dagens andra fniss kom för en stund sen när jag kollade ett klipp med Stephen Fry, en gammal favorit, som Twin postat på min FB-wall, ett klipp där en fotograf blir "Shagged by a rare parrot". Stephen Fry: "Look, he's so happy". Såklart blir det veckans klipp.

Förändring

Det har varit lite virrigt och mycket ett tag men nu börjar det bli ordning igen. Mest har det varit flyttgrejer som snurrat i huvudet. Allt praktiskt, en massa rensande (flyttar till större lägenhet med väsentligt mindre skåputrymme så måste göra mig av med en hel del som samlats i min lägenhet under alla år) och funderingar på möblering i nya. Har nu bokat, avbeställt, beställt, adressändrat, rensat, slängt, lämnat bort och har en plan för flyttdagarna. Bara besked från ComHem kvar, nån som är förvånad...?

Det närmar sig nu. För mig är denna flytt en stor grej. Har bott i min etta i femton år och den har varit min trygga plats i livet när annat inte alltid funkat. Har stortrivts och gillar den verkligen. Flyttar inte från den utan till en ny fin lägenhet med ett sovrum, en balkong och där jag kan bjuda vänner på middag utan att behöva möblera om. Kände när jag kom in i den nya på visningen att jag skulle kunna trivas där och den känslan har stärkts. Den känns helt enkelt som jag och jag längtar dit. Det kommer ju bli lite konstigt att lämna mitt hem och att någon annan ska bo här men det är rätt beslut, det är dags för förändring.

Jag har bott länge i samma lägenhet (som ändrats ett par ggr med färger och möblering och pga vattenskada), jag har jobbat på samma ställe länge (med olika arbetsuppgifter) och jag har trivts rätt bra så. Men jag har senaste tiden känt att det har behövts förändring i mitt liv och jag har jobbat med det på olika sätt i år inom de områden som känts möjliga att påverka. Jag har avslutat karriärvägledning på jobbet och insett vad jag vill, vad jag kan, mina styrkor och vad som är viktigt för mig i jobbet. Jag har skaffat min efterlängtade tatuering. Och jag har andra förändringar på gång också. Jag är inte en person som ändrar mig ofta och snabbt, det mer växer fram ur en idé eller tanke, jag funderar ett tag och sen så gör jag det. Så funkar jag och det funkar för mig.

En vacker låt som jag aldrig tröttnar på och som känns passande för denna tid i mitt liv är A Change is Gonna Come med Sam Cooke. Den får därför bli veckans klipp, hm, den skulle lika gärna kunna vara årets klipp :)

Hösthänder

Hittade idag ett till sätt att lysa upp höstmörket än dessa. Var på ett jobbmöte på Söder och i en liten butik på Bondegatan hittade jag dessa fina handskar i min nya favoritfärg. De kommer värma mina händer mycket i höst.

Har även tänkt måla min nya hall i den färgen, tror att den blir bra att komma hem till. Snart flyttdags, hurra.