RIP Michael Jackson

När jag hämtade tidningen imorse såg jag att DN hade en stor bild på Michael Jackson på förstasidan men tanken att artikeln kunde handla om hans död slog mig aldrig. Det kändes liksom inte verkligt.

Mitt starkaste och bästa minne av honom är Thrillervideon. Minns att det snackades innan om att det var en ny musikvideo som var en halvtimme lång (tror jag) och skulle sändas på TV. Och när den väl sändes satt jag som klistrad och kollade (kids, det fanns inget Youtube och ingen video på den tiden, tv-program visades en gång, hade man tur gick det i repris) och jag tyckte det var så häftigt. Det var liksom nåt annat, nåt nytt.

Kan inte säga att jag varit ett fan direkt och Michael Jackson har gjort mycket konstigt i sina dagar. Han var nog en ganska så ensam och trasig människa men han var ett musikaliskt geni. Jag hoppas och tror att det är det han blir ihågkommen som. Gillar Andres Lokkos kloka tankar om honom.

Grön själ?

Har en vit pelargon i mitt fönster. Den har överlevt ovanligt länge för att vara en krukväxt hemma hos mig. Har tyvärr inte ärvt min mors gröna fingrar och har inte heller haft något särskilt intresse för växter. Det kan delvis kanske bero på att jag fick hjälpa till med trädgården hemma i villan en hel del. Det var okej att kratta, då såg jag resultat, men att rensa ogräs, klippa gräset eller (det allra värsta) plocka miljoner äppelkart ur en gräsmatta var misär. Fick ansvar för vattningen när mamma och pappa var bortresta och ibland var mamma inte så glad på mig när hon kom hem och såg de törstiga blommorna: "Ser du inte att de behöver vatten?". Nej, jag såg inte det.

Sen jag flyttade hemifrån har jag kunnat sträcka mig till att säga att det vore trevligt med några balkonglådor där jag skulle kunna påta lite men att längta till hus med trädgård, nej. Visst, trädgård i sig är inget fel, men trädgårdsarbetet, inte för mig.

Läser nu en serie i DN om hur trädgårdsarbete och -påtande gör gott för själen. Låter rätt trevligt och behagligt. Funderar om jag skulle ha tålamodet, gillar när jag ser resultat och har lite svårt med evighetsuppgifter. Läser också en krönika av Hanna Hellquist (gillar verkligen hennes krönikor) där hon skriver om vår avsaknad av tålamod. Känner igen mig.

Men så idag så såg jag att det var några vissna blomknoppar i pelargonen. Tog ut pelargonen i köket och rensade bort de vissnade blommorna. Knipsar bort en efter en, lyfter på bladen, knipsar bort ett lite gulnande blad. Och så helt plötsligt känner jag ett lugn. Tankarna i huvudet är borta, jag bara fixar med pelargonen.

Vet inte om det är ett tecken på att jag är vuxen, serien i DN eller nåt annat men jag ska nog köpa nån mer krukväxt till mina fönster. Och jag ska skriva upp mig som vattningsansvarig för gården några veckor i sommar så kan jag påta lite mer och se om lugnet håller i sig. Hoppas det. Har nog inte gröna fingrar, men kanske har jag en grön själ ändå.

Lovebombar GM

Idag gick jag istället in i en väldigt kvinnlig miljö: underklädesbutiken Gustaf Mellbin i Gamla stan, tack vare ett tips från min svågers brors flickvän. Har haft lite svårt med att hitta underkläder, är ganska smal under bysten och behöver bra stöd så blir lite udda storlekar som sällan funnits i de butiker jag varit. Och för varje gång jag behövt handla har storleken som jag ska ha dessutom ändrats av expediterna. Brukar behöva prova mååånga varianter och storlekar (framför allt bikinitoppar...) och ibland har jag hittat och köpt nån som har funkat okej men inte varit hundra. Men så idag...

Jag gick in, berättade att jag behövde en slät bh att ha under vitt, en slät bh i svart och en ny bikinitopp i svart. Jag fick gå in i ett provrum, en expedit tittade på mig (som för dagen var iklädd en lite bylsig skjorta) men hon frågar ingenting om min storlek och mäter ingenting, förutom med sin, som jag snart ska inse, knivskarpa blick. Hon tar snabbt fram en slät beige bh som jag provar. Den passar perfekt. Hon tar sedan fram en svart bikinitopp. Den passar perfekt. Jag säger att jag vill ha den släta i svart också. Hon tar fram den. Det hela tar tio minuter. Jag betalar och går ut. Och ler nöjt.

Så idag lovebombar jag Gustaf Mellbins - The Lingerie Utopia.

Nostalgi i Tanto

Gillar verkligen de ljumma, ljusa sommarstockholmskvällarna tillsammans med vännerna. Igår Mälarpaviljongen med Sistah J, idag Tanto med S och L, snart picknick med Twin och Twin jr.

När vi satt på våra filtar i Tanto och pratade och drack vin hördes plötsligt en bekant låtbörjan. Jag slutade prata och bara lyssnade. Gillade att "ungdomarna av idag" ;) gillar denna låt och inte låter den försvinna i musikbruset. Vissa låtar håller en livstid. Detta är en sådan låt. Nostalgi kära vänner, nostalgi.

Veckans klipp: Just for Pleasure (in typography)

Jag kommer att återkomma till min absoluta favoritskådis då och då i denna blogg, det finns så många klipp som jag bara måste dela med mig av. En av de första filmerna jag och kära Twin såg var The Sure Thing, en 80-tals-college-film (1985) som var så mycket bättre än andra 80-tals-college-filmer. En av orsakerna är såklart the man, the myth, the legend himself. Men även storyn, de andra skådisarna (några kända ansikten dyker upp här och var) och replikerna är också väldigt bra. Twin och jag kan hela filmen utantill, jag vet inte hur många gånger vi sett den men vi tröttnar aldrig på den.

En av de bästa scenerna, som vi skrattade högt åt, som vi spolade tillbaka och såg igen (yes kids, det här skedde på den tiden då man hade video och fick spola tillbaka videobandet) och som nog mycket gjorde att vi fastnade för just JC, var denna scen. "Just för plea-sure!" (4,15 in i klippet).

Vi är inte de enda som gillar filmen, JC och scenen. Det finns fler som oss. Gillar tänket och idén. Därför blir detta veckans klipp.

Twin och roade oss på gymnasielektionerna med att skriva in olika repliker från filmen i våra kalendrar. Än idag poppar dessa repliker upp i huvudet i passande situationer:

"I'm talking to you cordless" (not. när jag fått min allra första mobiltelefon nån gång 1994 tror jag så ringde jag första samtalet till Twin och sa då just denna replik)

"There was this big problem, and I'm late because of it"

"Consider outerspace..."

"I've bought some of those hangers you like so much"

"Persues, good man!"

"You were to busy to help me, to busy to help a drowning man!"

"I'm not interrupting anything, am I?"

"I'm not going to bed with you, I'm going to bed in a bed you happened to be in also"

"That's when I rearrange my sock drawer"

"Now that will add some excitement to the game!"

"I trust you, heh-heh"

"Did that hurt to you?"

"We speak eachother's unspoken language - fluently"

"How's this for an opening line: Did you know that Nietze died of syphilis?"

"Who invented liquid soap and why?"

"When the moon is in the seventh..."

"Because, no, I don't"

"It could happen to me some day. I doubt it but it could"

"No questions asked. No strings attached. No guilt involved. A sure thing"

"Make love in a hammock!"

Bonus: Trailern för filmen.

PS Vi har fortfarande inte gjort öl-testet, dags för det snart såhär 20 år senare dear Twin :) DS

Love da Loke

Killinggänget var ju en del av vår uppväxt, och ironin en del av vår humor. En av de bästa karaktärerna i Killinggängets tidiga program är Loke Martinzon, en man med ironiska dansbandsklassiker av högsta klass.

Mina topp-sex-favoriter:

1. Snäll idag

"För det är ju så med livet, det som byggs kan sen bli rivet, så därför är jag snäll idag"

"Jag blev rädd, kanske var han från Peru"

2. Du, det ordnar sig

"För min rust e din tru-ust"

"Känn det regnar över Venus. Tralalalalala-uranus"

(Detta är också veckans klipp.)

3. Glada Hudik

"Knall och fall, faller alla faller jag, för en trall, från det glada Hudiksvall. Om igen, jojomen, jomenvisst, Hudiksvall, det var lääänge sen sist"

"Very well, hon var snäll, tack för dansen"

"Varje hust är ju burjan till våren"

4. Utan dig

"Lalalalala"

Notera da cowbell.

5. Låt det bero

"Låt det bero, du kan ingenting göra"

"Shhh, och inte störa"

6. Minnen från igår

"Min grillvagn, grillvagn av trä plåt och plast, idag är den allt jag har kvar"

"När sorgen blir alltför svår, så går jag ut och går, med min grillvagn genom staden"

"Jag låter kolen glöda när kärleken känns sval"

Och så en bonus:

Last Christmas ihop med Henrik Schyffert, Robert Gustafsson och Percy.

Regn hos mig och JC

Det har regnat hela helgen, nonstop. Känns ganska skumt att det är midsommar om en vecka och semester om två veckor. Känns mer som september och höst. Men detta är ingen väderblogg, det talas tillräckligt med väder dessa dagar. Funderade på om det fanns någon bra regnfilm, men kom då på att min och Twins absoluta favoritskådis sen gymnasiet ju ofta befinner sig i regn och tack vare Youtube och ett annat fan finns det samlat i detta excellenta klipp. Notera också den ständigt uppvikta kragen. Det har vi gjort.

Sökte på skoj på Rain på Youtube och hittade en koreansk artist vid namn Rain, aningens influcierad (sagt med Lena Ph-röst) av Michael Jackson i sin dansstil, här i låten "I'm coming" med lååång video, som sagt, han gillar nog MJ.

Milli Vanillis låt Blame it on the rain, som var min kompis Ekots favoritlåt en kort period i högstadiet, förtjänar inte att länkas till. Singing in the rain känns för obvious. Orups Regn hos mig och Carolas Det regnar här i Stockholm idag får dock bli länkade, i sin egenskap som svenska gamla nostalgidängor. En annan gammal regngoding är ju denna klassiker från 1982 :) Men det regnar dock inga män här tyvärr men trevligt vore det ;)

Veckans klipp: крошка моя

Det finns flera saker som påminner mig om mina kära månader i Petersburg och Moskva.

Det kan vara att dricka björnbärsté, att läsa Moscow Times på nätet, att höra någon prata ryska på gatan, att känna igen mig när det visas bilder därifrån på TV eller i tidningen, eller att gå på en gata efter att det regnat och luften doftar regn, asfalt och avgaser (då är jag direkt tillbaka i kära Moskva).

Det kan också vara rysk musik, framför allt den absoluta favoriten i Petersburg sommaren 1998 som jag och Krusjkan (jadå, hon fick sitt smeknamn från låten, det betyder ungefär "smulan") och halva Petersburg lyssnade på hela sommaren. Rysk techno at its best :) - крошка моя med руки вверх.

Veckans klipp: Ali G at police training

Again wiv Ali G, nu at da police training facility...

"Wicked man"

"Put that down"

"We don't talk like that"

"You like da taste of steel?"

Gillar fnissen från fake-offren och main man Brinkman när Ali G rapporterar in "One brother, one honkey, and one s, what's da s?"...

Just because you can

Fastnade för en notis i DN:s kulturbilaga imorse, Nina Björk skriver om Dolly Partons gamla hit "Jolene", http://www.dn.se/kultur-noje/musik/nina-bjork-jolene-en-forlorares-karlekssang-1.878571.

Klokt, tänkvärt och rätt vackert. Läs den.

Vill man höra det hon skriver om så kan man lyssna på den här versionen av Jolene är från 1974, lika gammal som jag, och så Carolina af Ugglas sång. En annan sån låt, som slår an någonting i mig, och som också handlar om att våga fråga och be, fast man nog vet att det är förlorat, är The Burden av Weeping Willows.

Signs - ja tack

Jag vet inte, jag bara gillar den här historien. Jag anar att den möjligen är reklam för Schweppes, iallafall är den gjord för deras short film festival och det skymtar förbi en Schweppes då och då. Men jag gillar den ändå. Den ger liksom hopp.

http://patrickhughes.com.au/shorts/schweppes_signs.html

Veckans klipp: Ali G at da FB - Aye!

Som sagt, en del Ali G-grejer är väldigt roliga.

Här är Ali G på besök hos FB - Aye!

"If one of your friends is telling me you're selling drugs..."

"Who? Is it Dave?"

"Why is yous talkin' bout dis on da camera?"

"Dat ain' neva gonna 'appen!"

Bonusklipp:

Ali G pratar "bout da drug ting".

"And are there any negative effects?"

"Ain't da most worrying thing about dis though, dat it's actually makes yous enjoy 'ouse music?"

Never ending crotch thrusting

Det började med att Twin bytte sin profilbild på Facebook. Hennes huvud på en annan persons kropp, en kropp som var aerobicsklädd, 80's style med tights och en träningsbody skuren extremt högt upp på höften. Twin berättade vem kroppen tillhörde och jag fick se ett YouTube-klipp som visade kroppen och outfiten in action. Klippet kom från 80-talsfilmen "Perfect" (1985), en film som Sistah J visade sig ha köpt in i ett tillfälligt 80-talsfilmbehovsryck. Igår blev det så filmvisning på Kungsholmen.

Vi såg halva och den var verkligen usel. Handlingen är ingen handling. Enligt baksidan spelar John Travolta en journalist som ska skriva om en knarkaffär. Samtidigt ska han skriva om gymen som 80-talets singelbarer. Hur dessa två stories hänger ihop är oklart. Väldigt oklart. Överhuvudtaget förstår man inte vad knarket har med det hela att göra. Likaså finns det ett par andra sidohistorier som är helt ointressanta och irrelevanta. Som att Jamie Lee Curtis blev bränd av en reporter när hon var yngre och därför har hon svårt att lita på Travolta, detta faktum upprepas alldeles för ofta. Eller som att en av de andra gymtjejerna, enligt den solbrände tränaren Kenny med blond porrmustach "the most used equipment on the gym", blir avundsjuk när hennes bästa kompis ska gifta sig med en annan kille. Den blivande brudgummen jobbar för övrigt som manlig strippa vilket vi får se i en fem minuter lååång scen där han iklädd en susp försöker dansa sexigt (det funkar inte, nono) och juckar mot skrikande kvinnor i publiken. Inte heller denna scen tillför något till den ickeexisterande handlingen.

Det finns många 80-talsreferenser i filmen: de hemska frisyrerna, de smaklösa kläderna och det vidriga sexsnacket. Det märks också genom att Travolta menar att Amerika ändrats nu efter Watergate och Vietnam, att det finns ett land som heter Tjeckoslovakien och att Travolta skriver på en dator i laptopformat med ett bordsstativ och en skärm på 10x10 cm inuti laptopens ovansida. Denna dator är alltid på berättar Travolta stolt för Jamie (innan hon så fint skriver "Wanna fuck" på datorn) och anledningen är att han då inte behöver värma upp den när han ska skriva något mitt i natten. Ack, oljuva 80-tal....

Filmen är ovanligt lång för att vara en äldre film. Den är nästan två timmar. En av orsakerna är att manusförfattaren och/eller regissören inte tror att publiken förstår så därför säger rollfigurerna de flesta replikerna två gånger. En annan orsak är att filmen innehåller flera klipp som inte tillför något till den ickeexisterande handlingen, klipp där Jamie har sina aerobicspass. Passen går i stort sett ut på att Jamie står i ovan nämnda outfit och antingen headbangar eller juckar samtidigt som hon ger ifrån sig uppmuntrande små skrik. I en av scenerna är även Travolta med och juckar. Medan de juckar tillsammans med övriga träningsmänniskor kastar de lystna blickar på varandra. Travolta har också världens kortaste shorts på sig. It is not a pretty sight. Scenen tar aldrig slut, den håller på i fyra och en halv minut!.

Vill man se mer aerobics med Jamie, och höra de små skriken kan man även kolla in Jermaine Jacksons video "(Closest thing to) Perfect".

Kanske allting får sin förklaring i filmens andra halva som vi ännu inte sett. Kanske knarket dyker upp till slut, den manlige strippan egentligen är knarkpolis och Jamies trust issues eller hennes thrust issues visar sig vara den sista pusselbiten i upplösningen på knarkaffären. I doubt it.

Enligt baksidan är filmen "ett fängslande drama som kombinerar tidskriftsjournalistikens glamorösa värld med den lockande världen innanför väggarna på 1980-talets supergym". Nej. Den är "en dålig ursäkt för att kunna kombinera det mest vulgära från 80-talet med John Travoltas och Jamie Lee Curtis juckande höfter".

(Not. För övrigt berättar Sistah J (som är min excellenta träningsguru) att Jamies träning inte är särskilt effektiv, vare sig gällande förbränning, styrka eller kondition. Känns betryggande att jag inte behöver ta upp juckaerobics för att få en bra träning.)

Veckans klipp: Deep Thoughts by Jack Handey

För många många år sen innehöll Saturday Night Live mängder av klassiker. En av dem är Deep Thoughts by Jack Handey.

Ett exempel:

"I can picture in my mind, a world without war, a world without hate. And I can picture us attacking that world. Because they'd never expect it."

Ett annat:

"Sometimes I think you have to march right in and demand your rights, even if you don't know what your rights are, or who the person is you're talking to. Then on the way out, slam the door."

Lägg dessutom till att de alltid läses med en lugn, seriös mansstämma, har sömnig pianohissmusik i bakgrunden och illustreras visuellt med vackra naturbilder som här på YouTube-klippet. Fler nedskrivna exempel finns på nätet, både här och där.

Уважаемые участники обсуждения!

Läser i Moscow Times att Rysslands president Medvedev börjat blogga. Han (eller kanske hans stab) skriver, lägger in filmer och - vilket är intressant i det annars hårt styrda medieRyssland -tillåter kommentarer till bloggen. Enligt Dagens Nyheter så förekommer det även myndighetskritiska kommentarer och kommentarer om korruption men jag undrar om de verkligen kan innehålla kritik mot presidenten eller någon i hans närhet, och kanske kommentarsfunktionen till och med kan användas av de egna för att bli av med presidentkritiska röster i provinserna (en liten korruptionsmisstanke här, en kritisk röst där), hm.... не знаю, ska testa att läsa några som övning någon dag och se själv.

Han inleder sina inlägg med "Уважаемые участники обсуждения!" vilket betyder ungefär "Ärade deltagare i debatten/diskussionen!" (med reservation för eventuell felöversättning, är ringrostig...). Hm, jag kanske skulle sno hans inledning ;)

Medvedevs blogg.